20:22:21
O det var ingen dålig tagg...
"Men Cecilia! Det är ju ingen vanlig tagg..."
"Nahaj... Va är det då?"
"Det är ju en TANDPETARE du haft i ryggen!"
"Naj mamma! Så skicklig är jag faktiskt inte att jag lyckas få en tandpetare i ryggen! Det ÄR en tynnestagg... Den har bara blekts lite efter att ha suttit där ett par månader..."
Det är sant, det var en tynnestagg.
Tillsist, nästan två månader efter den dramatiska dikesfärden, bestämde jag mig för att uppsöka vårdcentralen för att kolla upp om det ännu var en liten rest av den där taggen kvar i mitt ena kärlekshandtag. Det hade blivit hårt runt omkring och gjorde lite ont... Ganska mycket ont faktiskt om jag ska vara ärlig så här i efterhand... Till vårdcentralen kom jag, en sköterska tittade o klämde lite försiktigt, hon fick ur något litet o svart, en läkare kallades in, han tittade o klämde ännu försiktigare och efter det konstaterades att det lilla svarta måste ha varit resterna av taggen. Jag blev omplåstrad med alsolspritsförband och blev hemskickad med en penicillinkur. Så långt allt väl... Men det var fortfarande hårt och jag tyckte att även om taggen är borta måste det vara en massa var som borde bort på något vis. Så på kvällen gav jag mig på det själv, jag tittade och klämde mindre försiktigt... först kom ingenting, sen, POFF! Som en projektil sköts något ut med en väldig fart. Det fastnade i min skjortärm... Det var... Taggen! O det var ingen dålig tagg!
Jag har promenerat runt med en två centimeter lång tynnestagg i Bill i 50 dagar!
Under dessa 50 dagar har det hänt en del, både komiskt och tragikaomiskt. Det har varit en del halvgalna fester, jag har suttit på axlarna på den stora GB-gubben i Sproge medan en vän snubblade på sina kryckor o låg sprattlande i diket, jag har sett mina andra vänner ragga killar på krogen med hjälp av dennes kryckor, jag har brottats med (och vunnit över) en millitär i torpedrummet i en ubåt, jag har badat balja och blivit av med mina nyköpta, oanvända, trosor hos världens bästa Johanna, jag har ätit avskedsmiddag med världens bästa Jonna som övergett oss och flyttat till Toitschland, jag har druckit en himla massa Kaffe med alla andra världsbästa, och sen har jag försökt mig på att vara ensam herre på farmen i två veckor...
Det är inte lätt ska jag säga, att sköta en gård. Inte när allt krånglar i alla fall! Mamma o pappa åkte till Turkiet. Det är luuungt säger jag! Jag klarar det här... Hmmmm, ja just det.
Första dagen: Utgödslingen strular på morgonen, har bråttom till innebandymatch i stan.. Tittar på det på eftermiddagen, något är galet. Vi ringer efter hjälp!
Andra dagen: Till Klinte, för att hämta utgödslingsatteraljer, obalans i bilen... Hjälpen anländer, byte av utgödslingrep m.m. Men, det går för tungt, för mycket o för tjock skit i rännor och kulvert.
Tredje dagen: Pappa ringer efter hjälp från Turkiet... Hjälpen hämtar två tunnor vatten och gödselproppen spolas bort. Utgödslingen fungerar!!!
Fjärde dagen: Getinginvasion på övervåningen i bostadshuset. Om man slutar elda kanske de fryser ihjäl?
Femte dagen: Märta, Hugo o Mona på besök, Märta blir stucken, två gånger. En dörr på lädu blåser av... Jag o Märta lyckas lyfta tillbaka den med traktorn. En av bautatjurarna ser väldigt mager ut, ringer Pappa, inget att göra åt, hoppas han överlever.
Sjätte dagen: Inga konstigheter, konstigt nog... har en prao-elev. Sprutar kalvarna som har lunginflamation för sista gången.
Sjunde dagen: Fredag. Ganska oproblematiskt till en början, försöker hinna ikapp med arbetet, ny halmbal till ströbäddarna m.m. Blir väckt kl. 2.00 på natten av att två fylltrysar ringer o behöver chaffis. Nyvaket går jag med på det. Kl. 03.30 är uppdraget slutfört och jag ska svänga in på gårdsplanen för att äntligen få komma in o sova igen! MEN! Vad ser jag i strålkastarljuset? Två stutar! På gården!! Inte i hagen!!! Det är bara att jaga in dem och konstatera att de rusat igenom eltråden och rivit ner ett plank på staketet. In i verkstaden efter hammare o spik, av med elen och ställ dig mitt i mörkret o spika staket och laga eltråd.. :S Jag är inte alltid mörkrädd men, det är långt till närmaste granne så här års... Och spöken, mördare o kidnappare är vad jag vet ovanligt aktiva under höstmånaderna...
Åttonde dagen: Finslipning av nattens provisoriska staketlagning. Innebandymatch på Hemse, hem o i lagårn igen. Sen åker vi in till stan o går på krogen! Vilken himla bra idé!
Nionde dagen: Upp o jobba, sova lite, fram med frukost, väcker Jenny. Tar det ganska lugnt hela dagen. Tack och lov inget som händer så jag kan sova middag. Säger hej då till Jessica som jag inte hinner träffa mer innan jag åker. Snyft!
Tionde dagen: Sköter de dagliga sysslorna, allt verkar normalt, Emma o Johanna kommer fram mot eftermiddagen. Jag går i lagårn, de lagar mat... Härligt! Det ska väl gå snabbt för mig, tänker jag... Joho, ja! Icke. Ger mjöl i nya ungdjursstallet. Fyller mjölbingen, ska börja ge i gamla ungdjursstallet, men... Va i hela!! Det stora magra tjurskrället ligger med alla fyra utsträckta.. Jag går in. Jag: "Emma o Johanna" Emma: "JO" Jag: "Kom!" Emma: "Va är de om?" Jag: "En stor tjur ligger med bena utåt o ser ehhhh.. död ut" Emma "Aj då, ska jag gå med ut" Jag: "Jo jag behöver hjälp att dödförklara den" Johanna från köket: "Va är det?!" Emma: "Det är en tjur som lagt suckar i vädre!!" Ute i lagårn: Emma sparkar lite på tjuren. Jag: "Han är nog helt död!" Ringer till pappa, han ringer efter hjälp. De stora starka grabbarna kommer o flyttar övriga bamsebjässar till en annan box. Dödingen får bli morgondagens problem... JIHOO! 9000kr tjur blir minus 300kronor nödslakt.
Elfte dagen: Arne o Bengt kommer med skogsvagnen o drar ut tjurskrället med en vajer på bakgården. Farbror död kommer o kör bort den. Jag försöker packa...
Tolfte dagen: Idag har jag inte tid med trubbel! Har tid vid vårdcentralen för en gammal tynnestagg. sen lunch hos Märta och kaffe hos Mormor för att säga hej då. Och jag har knappt börjat packa... Stressad som tusan! Kommer hem ganska sent. Ska ännu köra balar... Men va? Något är galet med traktorn. Sablar i höjden! Jag förstår mig inte på sånt! Kommer ut i lagårn sent! Måtte allt fungera nu. VA? Slut på mjöl igen?! Ringer pappa... "Ska jag behöva mala igen? Har gjort det två gånger redan..." "Naj, det låter märkligt!" Ut till kvarnen, inte lätt att felundersöka när man inte ens vet var själva malnandet sker... Vet bara hur man startar den... Hittar inte själva kvarnen... Klockan är mycket! Ringer pappa, för sjuttielfte gången ikväll... Jag fattar ingenting!!!! Men med grym guidning löser sig det mesta. Skulle bara inte vilja se Mors o Fars telefonräkning efter den här resan! 12 kr/minut Aj aj aj!
Trettonde och sista dagen: Fullständig panik! Hur ska jag hinna packa?! Tankar traktorn o fyller på olja... Efter oljepåfyllningen går den som den brukar, men en märklig lampa lyser... Ringer Ragnar. Kanske är oljetrycket... Okeeeej.. Ger upp o tar itu med väskorna istället... Jana, Nadja o Jenny kommer med kladdkaka, då känns det bättre. Säger adjö! Tråkigt! :( Efter lagårn kommer Emma o Rosalinda dricker kaffe o kramar dem hej då.. :( Märta, Hugo o Mona är kvar... Jag packar... Vill inte, vill inte, vill inte säga hejdå!!! De ska ta med Molly.. Jag hoppas, hoppas, hoppas att hon finns när jag kommer tillbaka! Kramar henne, begraver en hemlig tår i hennes päls. Får en stor kram av Hugon Och en puss. Hu va svårt det är att inte gråta! "Ska du åke o jobbe Cecilja?" undrar lillsorken "Jo Hugo, jag ska jobbe" svarar jag o sväljer, "Jag vill åke me di då!" säger han, sen tar han min hand... Det har aldrig vart så svårt att åka bort, någonsin!
Men nu är jag här i snön, jag saknar många, men har en av de bästa här! :)
Och... Jag har blivit av med den där jädra tynnestaggen! Det är ännu lite svullet runt om, men jag tror jag kommer över det, blir nog ett litet ärr kvar, men man måste ju minnas...
Jag älskar er!
/ Cecilia