00:15:24
Jag, munkfritösen och framtiden...
Efter en mycket trevlig och rolig men förvirrande helg kan jag konstatera att jag är mycket lik en munkfritös...
Fritösen:
Vi har en munkfritös på jobbet, en sån där apparat som gör fettbonsar, eller munkringar eller vad man nu vill kalla dem. Man fyller en stor tratt med en smet av mjöl, bakpulver, salt, socker och vad än man nu vill ha och sedan ska man bara behöva titta på när maskinen gör jobbet. Ur tratten pytsas smet ut i lagom små ringar. Dessa hamnar i het frityrolja och förs sedan långsamt framåt med "stålarmar" fästa på en kedja som snurrar i oljan. Smetringarna ska svälla upp till stora, runda och fina munkar, som efter att ha svalnat lite, kan vändas i socker och ätas upp (av någon som gillar munkar, inte av mig). Så ska det fungera.
Munkmaskinen i fråga har dock vissa komplicerade problem med sitt munkmakeri... Ofta blir de svällande ringarna deformerade, de blir krokiga, platta, för mörka, för ljusa, för små, för stora och många saknar helt likhet med en vanlig vacker och god munkring. Deformeringen kan bero på många olika saker, ibland sprutar tratten ut ringarna alldeles för fort, ibland spottar den ut för stora ringar och ofta fastnar ringarna, på vägen genom oljan, i "armarna". Jag har aldrig varit med om en dag av munkfritering som varit helt lyckad. Det slutar nästan alltid med att man får stå och peta i den heta oljan med en gaffel för att försöka undanröja gamla knöliga munkrester som ligger i vägen och knölar till nya munkar. Ja då står man där med gaffeln i handen och undrar varför man inte stängde av maskinen i tid.
Jag:
Undrar nu någon vad det är för likhet mellan mig och denna makapär? Likheterna har en tendens att vara mest slående under sena lördagskvällar. Vanligtvis brukar jag annars kunna fixa välförklädda runda smakliga munkringar, men under helgerna är likheterna med maskinen på jobbet förmodligen fler än dem jag tänker ta upp. Just den här helgen kan vi säga som så att det som fylldes på i min tratt var en galen blandning: Flera kilo känslor, en hel del löften till mig själv, några liter löften till andra, en stor skål tankar på andra, en skvätt tankar på mig själv, en stor matsked förvirring, en hög med härliga vänner och en annan hög med de äldre männen (med betoning på äldre!) som liksom brukligt tycktes falla för min charm, en del galna händelser får vi heller inte glömma bort och sen fylldes det på tills tratten blev överfull med öl, vodka och whiskey.
Ur tratten bokstavligt talat sprutade det sedan ut munkar... Och då pratar vi inte om de välförklädda runda vackra fint formulerade munkarna, nej nu pratar vi deformerade munkar där man kunde se precis vad som hade blandats i smeten. Här kan det säkert förekomma feltolkningar, men nej, jag menar inte att jag var kvällens spyfluga. Jag var kvällens bekännare, jag pratade, pratade, pratade och pratade och vips hade jag sagt allt jag inte ens tänkt avslöja för mig själv! Nu i dagarna efter helgen finns bara en sak att göra: Ta fram gaffeln och undanröja de knöliga munkresterna. Ja då står man där med gaffeln i handen och undrar varför man inte stängde av maskinen i tid.
Framtiden:
Det är bara att hoppas att jag har kvar det de äldre ser i mig idag när jag själv blivit äldre så kanske man kan lyckas med sina munkar då. För nu vågar jag inte bjuda rätt person på munkar på ett bra tag!
Gaffeln är nu framme och jag ska rensa maskinen, men förmodligen bara för att snart fylla tratten med precis samma smet av samma känslor igen...
Jag hoppas jag lärt mig vart offknappen sitter tills dess.
Varma vindar
/ En blottad själ
Du är sjukt, bra. Helvete vilket bra inlägg! Cecilia, jag avgudade detta inlägg likt de äldre männen (med betoning på äldre) avgudar dig!!!!!!!!!
Peace out!