16:08:22
Att trassla in sig...
Detta är ett kort inlägg som handlar om att trassla in sig, eller snarare kanske om att inte trassla in sig, om att vilja trassla in sig men inte ha något att trassla in sig i...
Det handlar inte om att trassla till det utan om att trassla in sig!
Jag är ganska bra bra på att trassla till det... Men jag har aldrig på riktigt lyckats trassla in mig. Jag kan trassla in mig i drömmar som sen kommer att trassla till det, men de leder sällan till att jag får trassla in mig på riktigt.
Trasslar ni in er i allt trassel? Jag ska försöka förklara vad jag menar... Man har det vansinnigt bra, men det känns ändå som att något saknas. Man har nån att prata med, man har någon som ger råd, man har någon som bryr sig, man har nån att skratta med, man har någon att gråta med, man har nån att krama, men man har inte nån att trassla in sig i på riktigt! Det finns ingen som trasslar in sig i mitt hår. Ingen som trasslar in mig i sina armar när jag ser på film. Ingen som trasslar ihop sina fingrar med mina när jag är ute och går. Ingen som jag kan trassla ihop mina ben med när jag ska sova.
Jag saknar nån att trassla in mig i, nån som vill trassla in sig i mig...
Men... Gränsen är hårfin mellan att trassla in sig och att trassla till det.
För att trassla in sig måste man våga chansa, men om man vågar chansa tar man risken att bara trassla till det!
Kramar
/ Trasselsudd
jag är bra på att trassla in mig i mitt trassel.