ceth

  

 

Det fanns något som ännu var vackert, något som var oförstört. Något hon tänkte på ibland och log... Hon ville lämna det så. Hon ville inte förstöra det... Som ett täcke av nyfallen snö, helt utan spår, rent, gnistrande, vitt, mjukt och vackert. Hon ville låta det ta sin tid, och om det inte blev något mer så ville hon låta det förbli ett vackert minne.

 

Men det var länge sedan hon var smidig... Hon hoppades ju ändå på flera vackra minnen och hon hade ärvt ett oskapligt klent tålamod. Hon var först så lugn med det hela... Så trygg och lugn. Tills en dag, då hon lurade in sig själv i gamla tvivelaktiga vanor. Det var vanor som hon aldrig gillat, vanor som aldrig passat henne särskillt bra.

 

På gamla jaktstigar rusade hon nu plötsligt fram. Hon var inte längre försiktig. Hon var en jägare som gav sig ut på jakt. Fast hon var en jägare som hade tröttnat på att jaga. En sådan jägare förhastar sig lätt, förenklar saker och bär sig väldigt klumpigt åt.

 

Självklart dröjde det inte länge innan hon skrämt allt det vackra långt utom räckhåll...

 

 

 

 

Close your eyes
I'll be here in the morning
Close your eyes
I'll be here for a while

 

 

 

 

Jag försökte aldrig ta hela din kära ensamhet ifrån dig,

men jag tror, att ibland vill också du ha sällskap

 

 

Jag förstår att du var rädd att jag tänkte längre än så,

men, jag var ju bara där en stund.

 

 

-Cecilia